Av Lars Blomqvist, Elbruk

Sverige och de andra nordiska länderna är geografiskt indelade i ”elbalansområden”, så kallade prisområden beroende på elnätets (”flaskhalsarnas”) och utlandsförbindelsernas överföringsförmåga. Sverige har fyra sådana strypningar eller ”snitt” som delar in landet i fem elbalansområden. När elmarknaden omreglerades bestämdes emellertid att Sverige skulle utgöra ett prisområde, det vill säga samma elpris i alla områden. Svenska kraftnät löser då uppkommande obalanser inom landet genom så kallade motköp; man beordrar någon producent att öka eller minska sin produktion och betalar honom för det. Man kan också bevara den nationella elbalansen genom att begränsa eller stoppa överföringen på utlandskablarna, vilket då påverkar elpriset i det land vars import reduceras.

Bråk med danskarna efter utebliven export
För några år sedan, när det var kraftbrist här, reducerade eller avbröt Svenska kraftnät vid ett par tillfällen leveranserna på kablarna till Danmark för att prioritera de svenska kraftproducenternas leveranser till de svenska elanvändarna. Den uteblivna exporten resulterade i höga elpriser i Danmark, medan vi fick behålla lägre. Danskarna kritiserade det svenska agerandet, men Svenska kraftnät försvarade envist sina åtgärder och problemen diskuterades länge mellan berörda systemansvariga utan att lösas varför danskarna förde frågan till EU. Hur turerna sedan har gått kunde vara intressant att veta därför att plötsligt hände det, att några ministrar på ett möte beslutar att Sverige ska delas in i prisområden. Svenska kraftnät får i uppdrag att lämna förslag på hur det kan göras. Energimarknadsinspektionen välsignar naturligtvis tanken med prisområden (man kan ju inte kritisera sin minister) medan Svenska kraftnäts generaldirektör hamnar i en situation som liknar gamle biskop Brasks ”härtill är jag nödd och tvungen”, och upprättar ett förslag. Det kritiseras, med rätta, av praktiskt taget alla berörda parter på elmarknaden.  

Alldeles för ekonomiskt enkelspårigt
Svensk Elbrukarförening anser att problemen med balanshanteringen inom och mellan de nordiska länderna har bearbetats alldeles för enkelspårigt genom fokuseringen på elbörsen och prisbildningsmekanismen (som i sig bör ifrågasättas). Prisområdesindelning är en lat lösning med ett dåligt ekonomiskt verktyg. Föreningen vill peka på andra viktiga faktorer och som inte alls har beaktats, eller i varje fall inte värderats och redovisats, trots att de är betydelsefulla i problemet och som sammantagna kan leda till andra och bättre lösningar. Det vi avser är att

• den pågående utbyggnaden och förstärkningen av elnäten i södra Sverige inte alls tycks ha beaktats.
• det sedan problemen uppstod har tillkommit, och tillkommer, vindkraft och ny kraftvärmekapacitet i bl. a. Malmö.
• det rimligtvis pågår ett effektiviseringsarbete hos kärnkraftsproducenterna som kommer att ge både mer energi och högre effekt, inte minst vintertid.

Allt detta minskar orsakerna till den danska kritiken.

   Härtill ska också noteras att även om motköpskostnaderna för ett sammanhållet svenskt prisområde har varierat en hel del över åren så har de, i genomsnitt, varit små i förhållande till fördelarna med att ha ett prisområde och i förhållande till de kostnader som kommer i stället. Fler prisområden blir dyrare för elanvändarna. Dessutom finns det några för prisområdesfrågan relevanta idéer om hur balansansvar och balanshantering kan förändras mellan olika aktörer. Uppslag som är helt förbisedda och outredda men som också måste granskas för att få en bra och hållbar lösning.

Ingen vill ha flera prisområden
Prisområdesfrågan har ”lösts” av ett par ministrar efter talesättet ”don’t confuse me with facts, my mind is already made up” och detaljerna har sedan utformats av ekonomer på enklaste sätt med ett ekonomiskt verktyg, utan beaktande av andra påverkande men väsentliga faktorer. En lösning för lösningens egen skull. Helt följdriktigt blir det då kritik och burop från praktiskt taget alla aktörer på elmarknaden, producenter såväl som slutanvändare. Ingen vill ha flera prisområden, det blir både krångligare och dyrare för alla parter. Kritiken är helt självförvållad av de beslutsfattande ministrarna och ska riktas mot dem, inte mot Svenska kraftnät.