Lars Franzén skriver i sitt ”svar direkt” att han är trött på förståsigpåare, då borde Lars även vara trött på sig själv.
   Enligt Göteborgs Universitets hemsida är Lars Franzén professor i geovetenskap (physical geography). Alltså har Lars ingen högre utbildning i meteorologi, kemi, fysik, atmosfärkemi o.s.v., de ämnen som det är nödvändigt att besitta kunskap i om man ska kunna tolka klimatet.
   Lars Franzén betvivlar uppenbarligen effekten av koldioxid. Då vill jag uppmana Lars att göra ett mycket enkelt experiment. Låna en värmekamera, skaffa ett stearinljus och en ballong. Sätt upp ljuset så att du kan ”titta” på ljuset med värmekameran, andas sedan ut och in några gånger i ballongen tills du blir en anings vimmelkantig, för sedan ballongen mellan ljuset och värmekameran och du kan med egna ögon se resultaten av växthuseffekten.
   Om koldioxid har sådan underordnad betydelse, vad är då förklaringen till att Venus med en atmosfär som består av 96 procent koldioxid har en temperatur på ytan som kan komma upp i 500 °C, vilket är drygt 300 °C varmare än medeltemperaturen på Merkurius som ligger närmare solen?
   Är detta bevis nog för växthuseffekten? Inte!
   Man vet att halten koldioxid har ökat sedan slutet av 1800-talet. Hur?
Det är bara att utgå från hur mycket kol som grävts och olja som pumpats upp och räkna om detta till koldioxid.
Eller så kan man ta ett lufttätt instrument som kikare eller mikroskop byggt på 1800-talet, skruva isär detta och mäta halten koldioxid.
   När man sedan ser SMHIs mätserie över havsnivån sedan 1760 som går hand i hand med kurvorna av koldioxidhalten i atmosfären och den globala temperaturökningen, så behöver man inte vara nobelpristagare för att ana ett samband.
   Sedan är det bara att ta en titt på alla dessa krympande glaciärer jorden runt. Hur kommer det sig att hastigheten på tillbakagången hos en majoritet av jordens glaciärer följer samma takt som ökningen av jordens medeltemperatur samt halten CO2 i atmosfären?
   Matterhorn i Alperna till exempel bestegs första gången 1865, sedan dess har glaciärerna på berget krympt. De som har bestigit berget har också kunnat notera hur permafrosten de senaste åren flyttat högre och högre upp på berget. Plötsligt har områden högt upp drabbats av frostsprängningar. Hur kommer det sig?
   Att korallrev p.g.a. den drastiskt höjda temperaturen i våra världshav börjar att blekna och dö, är tydligen inget Lars Franzén har reflekterar över.
   Biologer i Storbritannien kom nyligen med en rapport som påvisade att vårblommorna blommar två veckor tidigare nu jämfört med för 40 år sedan. För en geolog kan detta nog tyckas vara en banalitet, men i verkligheten kan det vara förödande för blommorna då det inte finns några insekter som kan pollinera dem.  
   Lars Franzén visar i sitt ”svar direkt” prov på bristande kunskap och stor brist på analytisk förmåga, när han tycker att det är bra att permafrosten i Sibirien smälter bort. Vad händer med hus byggda på mark hård som betong när marken tinar och mjuknar? Jo, husen kommer att sätta sig, i vissa fall även att rasa med stora konsekvenser. Med humanitära och ekonomiska lidanden för dem som äger husen. Vad är det som är bra med detta?
   Naturligtvis kommer även samhället att drabbas när vägar och järnvägar blir ofarbara, för att inte nämna om en oljepipeline går sönder p.g.a. sättningar. Helt sanslöst att någon som kallar sig professor kan uttrycka något så dumt.
   Men vad har Lars Franzén för argument mot växthusteorin?
Att Grönland heter Grönland, på Grönland finns det mycket is och att ön heter Grönland måste tyda på något.
   Detta är lika absurt som att Partille utanför Göteborg har en stadsdel som heter Paradiset. Skulle det tala för guds existens?
   Sedan har Lars Franzén grävt i åtta millijoner år gammal geggamoja (diagram i Elbranschen nr 3/2009) och lyckats få ihop ett diagram vars grafs tjocklek är sådär flera tusen år. Skulle detta tala mot något som skett de senaste hundra åren? Knappast.
   I Elbranschen nr 4/2009 hänvisade Lars Franzén till ett diagram över temperaturavvikelser från nedre troposfären. Jag uttryckte felaktigt att troposfären började 10 km ovan jordytan. Det jag ville uttrycka var att på 10 km höjd över jordytan så är man halvvägs i troposfären. Hur som helst, vad tillför Lars Franzéns diagram i denna diskurs? Att någonstans på jorden mellan jordytan och 10 km upp i skyn så har inte temperaturen stigigt dramatiskt mellan åren 1979 och 2009. Föga imponerande. Vad är det för avvikelser från någonstans i himlavalvet diagrammet visar?
   Lars Franzén antyder i sitt ”svar direkt” att vi Sverige hade vinter i hela landet för första gången sedan 1987 och att detta skulle tala emot en global uppvärmning. Det Lars Franzén inte nämner (troligen p.g.a. okunskap) är att Australien samtidigt hade den värsta värmeböljan i mannaminne, i Sibirien där temperaturen vanligtvis ligger på -40 °C, var det ”bara” runt -20°C. Tydligen så är inte Lars Franzén speciellt idrottsintresserad, för då hade han hört talas om hur man fick flyga in snö till de vanligtvis så snösäkra bergen utanför Vancouver. Detta för att kunna genomföra vinter-OS. Jordens väder hänger helt enkelt ihop.
   Lars Franzén hävdar ihärdigt en stundande istid, men kan inte ge ett enda påvisande tecken om dess ankomst och än mindre en prognos om när denna istid kan tänkas dyka upp. Hans ihärdiga hävdande är bara ett uttryck för ett löst tyckande, inget kvalitativt forskningsarbete, helt enkelt slöseri med resurser som skulle kunna användas till något betydligt bättre.
   Jag föreslår att du Lars Franzén förlägger ett studiebesök hos dina kolleger vid Göteborgs universitets anläggning i Kristineberg i Fiskebäckskil. Där visar man hur koldioxidutsläppen som försurar våra hav negativt påverkar sjöstjärnor, krabbor och alla andra djur med skal besående i huvudsak av kalk. Det försurade havet hämmar dessa djurs tillväxt och överlevnad, vilket i förlängningen kan leda till en ekologisk katastrof i haven, som i förlängningen drabbar oss människor.
   Men Lars Franzén kanske tycker att detta med försurande hav är rena rappakaljan, därför tänkte jag förklara det hela.
   Vi kan väl vara överens om det finns kolsyra i en sockerdricka. Vad händer om man skakar sockerdrickan och sedan öppnar den? Kolsyran övergår till koldioxid och bubblar upp, eller hur?
   Denna reaktion kan gå, och går också, åt andra hållet. Alltså koldioxid övergår till kolsyra. Detta kallas kemisk jämvikt, något vi fick läsa om på gymnasiet, om man var i skolan vill säga.
   Du ska få ett gratis råd Lars Franzén, använd din tid och våra skattepengar till något ämne som du begriper, vilket torde var något rörande geologi.

Och professor Franzén svarar direkt:

Patrik Josefsson blottlägger monumentala luckor i sin kunskap om vad olika akademiska ämnesområden innehåller. Således innebär ämnet geovetenskap här på Göteborgs universitet disciplinerna: geologi, oceanografi, marin geologi och naturgeografi. Ämnet naturgeografi (physical geography) som jag företräder omfattar ett mycket brett fält, med olika grenar inom sådant som rör planeten jorden.
   En vanlig lärobok på grundkursnivå i naturgeografi omfattar t.ex. solsystemet och planeternas uppbyggnad, plattektonik (hur kontinenterna rör sig), geologi (geokemi, mineraler, berggrund och lösa jordarter), exogena processer (hur landskap formas), glaciologi och periglaciala processer (inkl. permafrost), hydrologi, klimatologi (från urtid till nutid), meteorologi (inkl. viss atmosfärskemi), oceanografi, jordmånslära och viss växtgeografi samt inte minst de miljöproblem jorden står inför genom människans påverkan. Jag undervisar studenter på de flesta nivåer om det mesta av det som nämnts ovan och forskar dessutom över breda fält inklusive biologi. Jag har en handfull artiklar med atmosfärskemisk anknytning granskade (peer-reviewed) och publicerade i internationella tidskrifter. Jag har också ett flertal inom ämnet paleoklimatologi (klimatet förr).
   Att jag för närvarande studerar torvmarker och lössjordar i global skala beror på att dessa två miljöer innehåller hittills outforskad information som kan tolkas på olika sätt, bl.a. klimatologiskt. Undersökningarna av torvmarker startade jag redan i början av 1970-talet och anser mig ha viss erfarenhet vid det här laget.
   Förra istiden varade ungefär 100 000 år och slutade för cirka 12 000-15 000 år sedan. Den förra mellanistiden varade ungefär lika länge som vår nuvarande pågått. När inlandsisarna drog sig tillbaka (av någon naturlig orsak) gjorde de det så grundligt att för 7 500 år sedan glaciärer bara fanns kvar i de allra mest polära lägena t.ex. Antarktis och Grönland. Alla ”småglaciärer” som idag finns i bergsområden på lägre breddgrader fanns över huvud taget inte utan skapades för ca 5 000-6 000 år sedan i samband med en markant klimatförsämring. För 7500 år sedan rådde närmast Medelhavsklimat i Sverige, också detta naturligt och sannolikt beroende på jordens förhållande till solen, inte beroende på halten koldioxid i atmosfären, som bara var marginellt högre än under förindustriell tid. Sedan denna värmeperiod har klimatet gått upp och ner i ungefärliga tusenårscykler. Varför det har gjort så är ett av mina forskningsfält, och orsaken till att jag undersöker ”geggamojja” över hela världen, nu senast i april 2010 i den australiska sektorn av Antarktis.
   Patriks argumentation (och språk) ligger på grundskolenivå. Jag misstänker på förnamnet (vanligt på 1960-70-talen) att han är något äldre. Det får mig att tro att Patrik blåst upp för många ballonger för att bevisa koldioxidens skadliga inverkan på klimatet och att hans hjärna därför genomgått metamorfos till den geggamojja han använder för att beskriva mina globala studier och mitt objektiva ställningstagande i klimatfrågan baserad på denna forskning.